Nästa artikel
Premium Ansiktsblindhet, eller prosopagnosi, är ett relativt okänt tillstånd som kan bidra till missförstånd och krångel i vardagen. Det är välkänt att personer med autism ofta har svårt att tolka minspel, mindre känt är att uppemot en tredjedel av alla med autism har utmaningar med att minnas ansikten. Detta kan hänga ihop med att många autister lägger större vikt vid enskilda detaljer än helheten. ”Det är en fördel i vissa sammanhang, exempelvis felsökning av datorkod, men en nackdel vid ansiktsigenkänning”, säger Christian Gerlach, professor i neurovetenskap.
”Det krävs många upprepade möten för att börja känna igen människor. Jag har heller inget visuellt minne av ansikten. Till exempel kan jag inte föreställa mig min frus ansikte i mitt sinne, men jag känner ändå igen henne. Det tog mig 30 år innan jag upptäckte att folk kan föreställa sig människors ansikten i sitt sinne.” ”Jag känner igen folk på rösten och andra sekundära egenskaper (gångstil, tatueringar, etcetera) men det är fortfarande jobbigt och skrämmande ibla
Liknande innehåll
Annons
Populärt innehåll idag
- Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
- Så här funkar WISC-testet
- Så kan skolor upptäcka frånvaro snabbare: "Måste bli mer proaktiva"
- Redo att stå på egna ben? Tips till unga med adhd som flyttat till eget
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Autismens evolutionära fördel: Solitär födosökare gillad av gruppen?
- Svagbegåvade elever hamnar mellan stolarna